Munkepedia - Användarbidrag [sv]

Huvudsida

2022-05-17T14:23:12Z

192.168.1.77:

<strong>Hej och välkommen till Munkedals Hembygdsförenings Wiki ! </strong>

Vår MHF-Wiki är öppen för alla att bidra i, att lägga upp artiklar och bilder och även att komplettera befintliga artiklar.

Man kan även komplettera med länkar och kategorier så att det går lite snabbare att navigera.
[[Fil:Museet.jpg|ingen|miniatyr|Föreningens hembygdsmuseum på Önnebacka]]

Information om hur wiki-programvaran används finns i [https://www.mediawiki.org/wiki/Special:MyLanguage/Help:Contents användarguiden].

== Att komma igång ==
* [https://www.mediawiki.org/wiki/Special:MyLanguage/Manual:Configuration_settings Lista över konfigurationsinställningar]
* [https://www.mediawiki.org/wiki/Special:MyLanguage/Manual:FAQ MediaWiki FAQ]
* [https://lists.wikimedia.org/postorius/lists/mediawiki-announce.lists.wikimedia.org/ E-postlista för nya versioner av MediaWiki]
* [https://www.mediawiki.org/wiki/Special:MyLanguage/Localisation#Translation_resources Lokalisera MediaWiki för ditt språk]
* [https://www.mediawiki.org/wiki/Special:MyLanguage/Manual:Combating_spam Läs om hur du bekämpar spam på din wiki]

Proposition 1885:41

2022-04-22T16:39:02Z

192.168.1.77: Länk till Bengt

Kopierat för utskrift feb. 2022/[[Bengt Blomberg]]
Proposition

'''1885:41
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41 (pdf, 386 kB)'''

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
Ant. till Biksd. Kansli den 81 Mars 1885, kl, 3 e, m.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående afsöndring
af jord från indragna militiebostället State i
Göteborgs och Bohus län; gifven Stockholms Slott den 20 Mars 1885. Hos Kongl. Ma,j:t har Munkedals aktiebolag i underdånighet anhållit att för sin på egendomen Munkedal anlagda pappersmasse- och pappersfabriks behof få mot en köpeskilling af sex tusen kronor från indragna sergeantsbostället 1 mantal Stale i Foss socken och Tunge härad af Göteborgs och Bohus län inköpa ett å en af Kommissionslandtmätaren R. Busck år 1883 upprättad karta under litt. A upptaget, invid Munkedalselfven beläget område, utgörande enligt kartebeskrifningen 3 hektar 99 ar 6 qvadratmeter, eller efter gamla måttet 8 tunnland 3 kappland, tillika med boställets rätt till vattnet uti nämnda eif, emot förbindelse att öfver berörda område och hemmanet Munkedals egna egor lemna bostället fri väg till elfven och vattenplats derstädes.
Till stöd för den underdåniga ansökningen anför bolaget behofvet att skydda fabriken för sådana olägenheter, som inträffat under 1882 års
höst, då den bäck, kallad Önnebacka-bäcken, hvilken på norra sidan begränsar
det till afsöndring från bostället Stale ifrågasatta området och
har sitt utlopp i Munkedalselfven, efter ovanlig stark nederbörd uppsvälde till en vild fors, som allvarsamt hotade de närbelägna fabriksbyggnaderna
och, medförande en mängd träd och grus, uppdämde Munkedalselfven
utanför boställets strand, så att vattenhöjden derstädes ökades 10 fot och
bakvatten åstadkoms, deraf fabrikens verksamhet förhindrades. För botande
af härigenom uppkomna skador hade bolaget fått vidkännas en utgift
af 8,310 kronor, hvarförutom en mångdubbelt större förlust för bolaget
uppstått i följd af fabrikens nödtvungna overksamhet under den tid,
arbetena pågått för att åter göra vattenafloppet fritt. Säkerhet för framtiden
emot faror af enahanda beskaffenhet anser bolaget kunna vinnas
endast derigenom att Önnebacka-bäcken öfver den omförmälda, till bostället
Stale nu hörande marken beredes annat aflopp till Munkedalselfven,
och att bolaget erhåller fri disposition öfver boställets strandrätt i elfven,
så att bolaget, som uppgifvit sig ega ej allenast motsatta stranden, utan
äfven, med undantag af egendomen Stales ifrågavarande andel, hela elfven
alltifrån dess upprinnelse ur sjön Vassbotten till ett stycke nedanföre hemmanet
Stales gräns, eu sträcka af tillhopa omkring 18,000 fot, må kunna
tillräckligt fördjupa och utvidga strömfåran.
Vid den värdering af det ifrågavarande jordområdet, som enligt Kongl. Maj-.ts Befallningshafvandes i länet förordnande blifvit af landtmätaren
Busck med biträde af gode män verkstäld, har området funnits innehålla: åker, mylla på blålerbotten och eu mindre del på lerfembotten ................................................... 2 tunnland 4,1 kappland
backig ängsmark ...................................................... 6,5 »
starkt sluttande betesbackar, besvärade af jordras,
delvis bevuxna med mindre alträd......... 5 » 10,8 »
delvis öfversvämmad dalsänkning vid elfven,
betesmark.............................................................. 13,6 »
tillsammans 8 tunnland 8 kappland;
och hafva förrättningsmännen, efter beräkning af det i orten gällande
högsta pris för jord af lika beskaffenhet, uppskattat jordområdets värde
till 1,302 kronor 90 öre med tillägg af 150 kronor för å betesmarken
växande buskar ocli mindre träd.
Till upplysning om värdet såsom drifkraft af boställets vattenrätt i
Munkedalselfven har sökandebolaget företett särskilda utlåtanden, hvilka
afgifvits dels år 1872 af dåvarande Kaptenen och Adjutanten i Vestra
Väg- och vattenbyggnadsdistriktet F. Palm rörande en af honom verkstäld
undersökning af boställets andel i vattendraget, dels år 1883 af nuvarande
Chefen i nämnda väg- och vattenbyggnadsdistrikt Majoren E.
Atterbom, som då, på bolagets anmodan och efter förordnande af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i länet, undersökt samma del af vattendraget
i ändamål att utreda dess penningevärde såsom vattenkraft.

I det förra utlåtandet anfördes: att Munkedalselfven på lida den
sträcka af omkring 1,100 fot, å hvilken densamma utgjorde gräns mot
bostället, löpte med jemn lutning och bildade ett sammanlagdt fall af
omkring 12 fot; att elfstranden på boställets sida, med undantag af ett
mindre område vid elfvens nedre lopp, vore så brant som densamma utan
konstgjord förstärkning kunde bibehålla sig, under det att den motliggande
stranden vore jemförelsevis lågländ; att för tillgodogörande af den
bostället tillhörande vattenkraften vore nödvändigt att koncentrera det på
hela den sträcka, der elfven anlöpte bostället, fördelade fallet genom att
längst ned i elfven anlägga en dam, hvilket icke kunde ske utan uppdämning
öfver den motliggande, Munkedals bolag tillhöriga stranden, och
således erfordrade bolagets samtycke; att en anläggning för vattenverk
uti ifrågavarande del af elfven, på grund af den ej obetydliga dambyggnaden,
som erfordrades, blefve ganska kostsam i förhållande till den måttliga
vattenkraft, som vore att påräkna, hvartill komme, att den enda för
en industriel anläggning på boställets strand lämpliga platsen vore trång
och mycket svårtillgänglig annat än öfver Munkedals bolags mark; att
da Munkedalselfven ofvanom bostället på en sträcka af mindre än en
fjerdedels mil bildade flera fall till en sammanlagd höjd af omkring 160
fot, och i den närbelägna Örekilselfven likaledes inom en fjerdedels mils
afstånd från bostället flera betydande fall funnes, öfverflöd af vattenkraft
vore att tillgå i orten; samt att qvarn- och sågindustrien, för drifvande
hvaraf det företrädesvis kunde ifrågakomma att använda boställets vattenkraft,
redan förut vore i orten starkt representerad.
Instämmande i hvad sålunda anförts om boställets vattenkraft och
möjligheten att tillgodogöra densamma, har Majoren Atterbom uttalat den
åsigt, att boställets vattenrätt i Munkedalselfven icke kunde värderas högre
än till 100 eller möjligen 125 kronor för effektiv hästkraft, samt att, då
boställets andel i fallet kunde antagas lemna 30 till 32 effektiva hästkrafter,
saluvärdet å densamma syntes böra beräknas till lägst 3,000 och
högst 4,000 kronor.
Sökandebolaget bär vidare, i afseende å det bostället Stale tillhörande
fiske i Munkedalselfven, åberopat följande vid den underdåniga ansöknin -
gen fogade intyg, nemligen af boställets senaste indelningshafvare, att
fisket under den tid af fem år från midfastan 1869 till samma tid 1874,
han innehaft bostället, ej varit af något värde; af egarne till 3/4 mantal
Möe, beläget vid elfvens ändra strand, att fisket i den till samma hemman
hörande del af elfven under de sista 12 åren saknat värde; af egaren till
det bostället angränsande hemmanet 1/i mantal Stale, att fisket vid dess
strand under de 12 sista åren icke varit af något värde, samt af länsmannen
i orten, att fiskerätten i den del af elfven, som tillhörde bostället,
ej under längre tid begagnats och efter hans åsigt vore af ringa eller
intet värde.
I afgifna underdåniga yttranden hafva så väl vederbörande kronofogde
och domänintendent som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet
samtliga tillstyrkt bifall till den underdåniga ansökningen, med vilkor att
Munkedals aktiebolag eller dess rättsinnehafvare tillförbindes att bereda
innehafvaren af bostället Stale fri och beqväm väg till och plats vid
Munkedalselfven för vattenhemtning och vattning af boställets kreatur;
och har jemväl Kongl. Domänstyrelsen, med öfverlemnande af en till
Styrelsen ingifven skrift, deri Munkedals bolag, som innehar bostället på
arrende till den 14 Mars 1894, frånsagt sig allt anspråk på nedsättning
i arrendet eller skadestånd af annat slag under arrendetiden eller efter
densamma för afsöndringen af omförmälda jord och vattenrätt, hemstält,
att, som genom bifall till den underdåniga ansökningen ett industriel
företag komme att främjas, samt den till afsöndring ifrågasatta jorden med
vattenrätten och fisket, enligt hvad de den underdåniga ansökningen bilagda
handlingarne utvisade, hade för egendomen mindre värde än den
ersättning, hvilken bolaget derför erbjudit, den underdåniga ansökningen
måtte beviljas med det vilkor i afseende å rätt till vatten, som af öfrige
myndigheter föreslagits och af bolaget äfven erbjudits.
På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit vill Kongl. Maj:t
härmed föreslå Riksdagen att medgifva,
att från indragna sergeantsbostället Stale må till Munkedals aktiebolag
upplåtas ifrågavarande jordområde om 8 tunnland 3 kappland, tillika med
boställets rätt till vattnet i Munkedalselfven, mot vilkor dels att såsom
köpeskilling derför vid tillträdet erlägges till Kronan sex tusen kronor,
utan rätt för bolaget, såsom boställets arrendator, att i följd af berörda
upplåtelse njuta nedsättning i det enligt nu gällande arrendekontrakt för
bostället utgående arrende eller annan ersättning för minskad afkomst af
bostället, dels ock att för all framtid innehafvaren af bostället beredes fri
oek beqväm väg till och plats vid Munkedalselfven för vattenhemtning
och vattning af boställets kreatur;
äfvensom att nämnde köpeskilling må få användas på enahanda sätt,
som är föreskrifvet i afseende å medel, hvilka inflyta vid försäljning af
mindre kronolägenheter i öfverensstämmelse med Kongl. Brefvet den 29
Maj 1874.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
Utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR
0. it. Themptander.
Bill. till Biksd. Prot. 1885. 1 Sand. I Afd. 30 Höft.
2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 41.
Utdrag af protokollet öfver fmanstirenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrädel å Stockholms Slott den 20
Mars 1885.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptänder,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,
Statsråden: Lovén,
von Stevern,
Friherre von Ött e u,
Hammarskjöld,
Richert,
Rvding,
von Krusenstjerna och
Friherre Tamm.
Herr Statsministern uppläste slutligen till justering följande, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts, uppå Statsrådets enhälliga tillstyrkande,
förut denna dag fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Majrts propositioner
till Riksdagen, nemligen:
2:o angående afsöndring af jord från indragna militiebostället Stale
i Göteborgs och Bohus län;
Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Statsrådets
tillstyrkande, gilla berörda förslag, sådana de finnas
detta protokoll — — — bilagda; och skulle i enlighet
dermed nådiga propositioner till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
Hans Wachtmeistcr
STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIBT, 1 S 8 5.

Sergeantsbostället Stahle.
Laga af- och tillträdessyn 1873 emellan avträdare Sergeanten E. Winterkorn och tillträdande arrendator Munkedals Aktiebolag.

Indragna Sergeantsbostället Stahle
År 1884. Besigtning.

Proposition 1885:41

2022-04-22T16:36:59Z

192.168.1.77: Skapade sidan med 'Kopierat för utskrift feb. 2022/Bengt Blomberg Proposition 1885:41 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41 (pdf, 386 kB) Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41. Ant. till Biksd. Kansli den 81 Mars 1885, kl, 3 e, m. Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående afsöndring af jord från indragna militiebostället State i Göteborgs och Bohus län; gifven Stockholms Slott den 20 Mars 1885. Hos Kongl. Ma,j:t har Munkedals aktiebolag i underdånighet anhålli...'

Kopierat för utskrift feb. 2022/Bengt Blomberg
Proposition 1885:41
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41 (pdf, 386 kB)
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
Ant. till Biksd. Kansli den 81 Mars 1885, kl, 3 e, m.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående afsöndring
af jord från indragna militiebostället State i
Göteborgs och Bohus län; gifven Stockholms Slott den 20
Mars 1885.
Hos Kongl. Ma,j:t har Munkedals aktiebolag i underdånighet anhållit att för sin på egendomen Munkedal anlagda pappersmasse- och pappersfabriks behof få mot en köpeskilling af sex tusen kronor från indragna sergeantsbostället 1 mantal Stale i Foss socken och Tunge härad af Göteborgs och Bohus län inköpa ett å en af Kommissionslandtmätaren R. Busck år 1883 upprättad karta under litt. A upptaget, invid Munkedalselfven beläget område, utgörande enligt kartebeskrifningen 3 hektar 99 ar 6 qvadratmeter, eller efter gamla måttet 8 tunnland 3 kappland, tillika med boställets rätt till vattnet uti nämnda eif, emot förbindelse att öfver berörda område och hemmanet Munkedals egna egor lemna bostället fri väg till elfven och vattenplats derstädes.
Till stöd för den underdåniga ansökningen anför bolaget behofvet att skydda fabriken för sådana olägenheter, som inträffat under 1882 års
höst, då den bäck, kallad Önnebacka-bäcken, hvilken på norra sidan begränsar
det till afsöndring från bostället Stale ifrågasatta området och
har sitt utlopp i Munkedalselfven, efter ovanlig stark nederbörd uppsvälde till en vild fors, som allvarsamt hotade de närbelägna fabriksbyggnaderna
och, medförande en mängd träd och grus, uppdämde Munkedalselfven
utanför boställets strand, så att vattenhöjden derstädes ökades 10 fot och
bakvatten åstadkoms, deraf fabrikens verksamhet förhindrades. För botande
af härigenom uppkomna skador hade bolaget fått vidkännas en utgift
af 8,310 kronor, hvarförutom en mångdubbelt större förlust för bolaget
uppstått i följd af fabrikens nödtvungna overksamhet under den tid,
arbetena pågått för att åter göra vattenafloppet fritt. Säkerhet för framtiden
emot faror af enahanda beskaffenhet anser bolaget kunna vinnas
endast derigenom att Önnebacka-bäcken öfver den omförmälda, till bostället
Stale nu hörande marken beredes annat aflopp till Munkedalselfven,
och att bolaget erhåller fri disposition öfver boställets strandrätt i elfven,
så att bolaget, som uppgifvit sig ega ej allenast motsatta stranden, utan
äfven, med undantag af egendomen Stales ifrågavarande andel, hela elfven
alltifrån dess upprinnelse ur sjön Vassbotten till ett stycke nedanföre hemmanet
Stales gräns, eu sträcka af tillhopa omkring 18,000 fot, må kunna
tillräckligt fördjupa och utvidga strömfåran.
Vid den värdering af det ifrågavarande jordområdet, som enligt Kongl. Maj-.ts Befallningshafvandes i länet förordnande blifvit af landtmätaren
Busck med biträde af gode män verkstäld, har området funnits
innehålla:
åker, mylla på blålerbotten och eu mindre del
på lerfembotten ................................................... 2 tunnland 4,1 kappland
backig ängsmark ...................................................... 6,5 »
starkt sluttande betesbackar, besvärade af jordras,
delvis bevuxna med mindre alträd......... 5 » 10,8 »
delvis öfversvämmad dalsänkning vid elfven,
betesmark.............................................................. 13,6 »
tillsammans 8 tunnland 8 kappland;
och hafva förrättningsmännen, efter beräkning af det i orten gällande
högsta pris för jord af lika beskaffenhet, uppskattat jordområdets värde
till 1,302 kronor 90 öre med tillägg af 150 kronor för å betesmarken
växande buskar ocli mindre träd.
Till upplysning om värdet såsom drifkraft af boställets vattenrätt i
Munkedalselfven har sökandebolaget företett särskilda utlåtanden, hvilka
afgifvits dels år 1872 af dåvarande Kaptenen och Adjutanten i Vestra
Väg- och vattenbyggnadsdistriktet F. Palm rörande en af honom verkstäld
undersökning af boställets andel i vattendraget, dels år 1883 af nuvarande
Chefen i nämnda väg- och vattenbyggnadsdistrikt Majoren E.
Atterbom, som då, på bolagets anmodan och efter förordnande af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i länet, undersökt samma del af vattendraget
i ändamål att utreda dess penningevärde såsom vattenkraft.

I det förra utlåtandet anfördes: att Munkedalselfven på lida den
sträcka af omkring 1,100 fot, å hvilken densamma utgjorde gräns mot
bostället, löpte med jemn lutning och bildade ett sammanlagdt fall af
omkring 12 fot; att elfstranden på boställets sida, med undantag af ett
mindre område vid elfvens nedre lopp, vore så brant som densamma utan
konstgjord förstärkning kunde bibehålla sig, under det att den motliggande
stranden vore jemförelsevis lågländ; att för tillgodogörande af den
bostället tillhörande vattenkraften vore nödvändigt att koncentrera det på
hela den sträcka, der elfven anlöpte bostället, fördelade fallet genom att
längst ned i elfven anlägga en dam, hvilket icke kunde ske utan uppdämning
öfver den motliggande, Munkedals bolag tillhöriga stranden, och
således erfordrade bolagets samtycke; att en anläggning för vattenverk
uti ifrågavarande del af elfven, på grund af den ej obetydliga dambyggnaden,
som erfordrades, blefve ganska kostsam i förhållande till den måttliga
vattenkraft, som vore att påräkna, hvartill komme, att den enda för
en industriel anläggning på boställets strand lämpliga platsen vore trång
och mycket svårtillgänglig annat än öfver Munkedals bolags mark; att
da Munkedalselfven ofvanom bostället på en sträcka af mindre än en
fjerdedels mil bildade flera fall till en sammanlagd höjd af omkring 160
fot, och i den närbelägna Örekilselfven likaledes inom en fjerdedels mils
afstånd från bostället flera betydande fall funnes, öfverflöd af vattenkraft
vore att tillgå i orten; samt att qvarn- och sågindustrien, för drifvande
hvaraf det företrädesvis kunde ifrågakomma att använda boställets vattenkraft,
redan förut vore i orten starkt representerad.
Instämmande i hvad sålunda anförts om boställets vattenkraft och
möjligheten att tillgodogöra densamma, har Majoren Atterbom uttalat den
åsigt, att boställets vattenrätt i Munkedalselfven icke kunde värderas högre
än till 100 eller möjligen 125 kronor för effektiv hästkraft, samt att, då
boställets andel i fallet kunde antagas lemna 30 till 32 effektiva hästkrafter,
saluvärdet å densamma syntes böra beräknas till lägst 3,000 och
högst 4,000 kronor.
Sökandebolaget bär vidare, i afseende å det bostället Stale tillhörande
fiske i Munkedalselfven, åberopat följande vid den underdåniga ansöknin -
gen fogade intyg, nemligen af boställets senaste indelningshafvare, att
fisket under den tid af fem år från midfastan 1869 till samma tid 1874,
han innehaft bostället, ej varit af något värde; af egarne till 3/4 mantal
Möe, beläget vid elfvens ändra strand, att fisket i den till samma hemman
hörande del af elfven under de sista 12 åren saknat värde; af egaren till
det bostället angränsande hemmanet 1/i mantal Stale, att fisket vid dess
strand under de 12 sista åren icke varit af något värde, samt af länsmannen
i orten, att fiskerätten i den del af elfven, som tillhörde bostället,
ej under längre tid begagnats och efter hans åsigt vore af ringa eller
intet värde.
I afgifna underdåniga yttranden hafva så väl vederbörande kronofogde
och domänintendent som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet
samtliga tillstyrkt bifall till den underdåniga ansökningen, med vilkor att
Munkedals aktiebolag eller dess rättsinnehafvare tillförbindes att bereda
innehafvaren af bostället Stale fri och beqväm väg till och plats vid
Munkedalselfven för vattenhemtning och vattning af boställets kreatur;
och har jemväl Kongl. Domänstyrelsen, med öfverlemnande af en till
Styrelsen ingifven skrift, deri Munkedals bolag, som innehar bostället på
arrende till den 14 Mars 1894, frånsagt sig allt anspråk på nedsättning
i arrendet eller skadestånd af annat slag under arrendetiden eller efter
densamma för afsöndringen af omförmälda jord och vattenrätt, hemstält,
att, som genom bifall till den underdåniga ansökningen ett industriel
företag komme att främjas, samt den till afsöndring ifrågasatta jorden med
vattenrätten och fisket, enligt hvad de den underdåniga ansökningen bilagda
handlingarne utvisade, hade för egendomen mindre värde än den
ersättning, hvilken bolaget derför erbjudit, den underdåniga ansökningen
måtte beviljas med det vilkor i afseende å rätt till vatten, som af öfrige
myndigheter föreslagits och af bolaget äfven erbjudits.
På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit vill Kongl. Maj:t
härmed föreslå Riksdagen att medgifva,
att från indragna sergeantsbostället Stale må till Munkedals aktiebolag
upplåtas ifrågavarande jordområde om 8 tunnland 3 kappland, tillika med
boställets rätt till vattnet i Munkedalselfven, mot vilkor dels att såsom
köpeskilling derför vid tillträdet erlägges till Kronan sex tusen kronor,
utan rätt för bolaget, såsom boställets arrendator, att i följd af berörda
upplåtelse njuta nedsättning i det enligt nu gällande arrendekontrakt för
bostället utgående arrende eller annan ersättning för minskad afkomst af
bostället, dels ock att för all framtid innehafvaren af bostället beredes fri
oek beqväm väg till och plats vid Munkedalselfven för vattenhemtning
och vattning af boställets kreatur;
äfvensom att nämnde köpeskilling må få användas på enahanda sätt,
som är föreskrifvet i afseende å medel, hvilka inflyta vid försäljning af
mindre kronolägenheter i öfverensstämmelse med Kongl. Brefvet den 29
Maj 1874.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
Utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR
0. it. Themptander.
Bill. till Biksd. Prot. 1885. 1 Sand. I Afd. 30 Höft.
2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 41.
Utdrag af protokollet öfver fmanstirenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrädel å Stockholms Slott den 20
Mars 1885.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptänder,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,
Statsråden: Lovén,
von Stevern,
Friherre von Ött e u,
Hammarskjöld,
Richert,
Rvding,
von Krusenstjerna och
Friherre Tamm.
Herr Statsministern uppläste slutligen till justering följande, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts, uppå Statsrådets enhälliga tillstyrkande,
förut denna dag fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Majrts propositioner
till Riksdagen, nemligen:
2:o angående afsöndring af jord från indragna militiebostället Stale
i Göteborgs och Bohus län;
Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Statsrådets
tillstyrkande, gilla berörda förslag, sådana de finnas
detta protokoll — — — bilagda; och skulle i enlighet
dermed nådiga propositioner till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
Hans Wachtmeistcr
STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIBT, 1 S 8 5.

Sergeantsbostället Stahle.
Laga af- och tillträdessyn 1873 emellan avträdare Sergeanten E. Winterkorn och tillträdande arrendator Munkedals Aktiebolag.

Indragna Sergeantsbostället Stahle
År 1884. Besigtning.

Bengt Blomberg

2022-04-22T16:33:59Z

192.168.1.77:

Bosatt på Stale Gård, son till Gunhild och Hilding Blomberg. Gift med Astrid.

[[Category:Personer]]

Röd

2022-04-18T13:44:28Z

192.168.1.77:

Där vägen slutar.

Röd

2022-04-18T13:41:22Z

192.168.1.77: Skapade sidan med 'https://www.hitta.se/kartan/partner'

https://www.hitta.se/kartan/partner

Granne med Vägverket 21-1

2022-04-18T13:35:47Z

192.168.1.77:

Granne med Vägverket
Under många år, förmodligen en bit in på 60-talet, hade Vägverket en underhållsstation några hundra meter innan Foss kyrka. I dagligt tal sa vi nog oftast ”Sannhåla” som var vår närmaste granne under många år på andra sidan Fossvägen. I anslutning till Vägverkets lokaler låg också en av kommunens ”soptippar”. Hur samhället då såg på sophanteringen är kanske värt en egen krönika. Jag kommer ihåg att det åtminstone fanns ytterligare en ”soptipp” någonstans utmed vägen mot [https://sv.wikipedia.org/wiki/Hedekas Hedekas]. På den tiden var källsortering och återvinning okända begrepp. Här blandades livsmedel, glas, metall, bekämpningsmedel, oljor ja allt som betraktades sopor hamnade där. Soptippen vid Foss stängdes förmodligen först någon gång på 60-talet.

Vid ”Sannhåla” garagerades och utgick under många år olika fordon och maskiner som svarade för vägunderhållet. Här lagrades också sand för vinterväghållning. Sanden hämtades från olika grustag i bygden och transporterades till en, åtminstone i våra barnaögon, enorm sandsilo vilken i sin nedre del var försedd med ett transportband så lastbilens chaufför själv kunde fylla flaket och bege ut på vinterhala vägar när så var dags.

Jag skulle tro att vår väg, som nu heter [[Fossvägen]], och som ledde förbi Foss kyrka och slutade vid Munkedals hamn, Faleby, Gårvik eller Torreby/Röd inte fick någon beläggning förrän sent 50-tal. Under torra sommardagar dammade och rök det ordentligt när bilarna passerade vårt hem. Men med jämna mellanrum spred Vägverkets bilar från sina tankar på flaken ut lut som hämtats från pappersbruket och fungerade som dammbindare. Vad detta lut innehöll undandrar sig min bedömning men det låter inte speciellt hälsosamt.

Minns att vi vaknade en morgon av att en jättelik tank placerats på andra sidan vägen och nyfikna som vi barn var hade vi snart fått reda på att nu skulle vägen i hela sin längd få en ”oljegrusbeläggning”. En sorts ”lågbudgetasfalt” om jag förstått det rätt. Det dånade från brännare som hettade upp och blandade ingredienserna till det så kallade oljegruset. Det var liv och rörelse med en stark doft av olja under flera veckor. Och jämfört med den gamla grusvägen tyckte vi nog att det nu liknade ett dansgolv. Men vill minnas att hållbarheten var begränsad.

Bland dem som arbetade vid Vägverket fanns bla annat Anders som körde väghyveln. Eller ”vägskrapa” som vi oftast sa. Med sin väghyvel låg han ute hela dagarna och justerade arbetsområdets grusvägar. Vi barn upplevde ”Anders i gropa”, som vi kallade honom, som en väldigt snäll och barnkär farbror. Och det var säkert därför, när jag och min lekkamrat Berit Benjaminsson (f Claesson), frågade om vi fick åka med han lyfte upp oss i hytten och lät oss följa med på ett arbetspass. I sakta mak med Röd som slutmål kom vi att tillbringa timmar i hans hytt. Har bara minne av att det var spännande. Vi satt högt upp och hade fin utsikt. Inte tråkigt en sekund. Kraven på nöjen var inte så höga på den tiden. Och vår erfarenhet av att färdas i något motorfordon var minimal. Inte i min familj eller Berits familj fanns vid den här tiden någon bil.

Strax innan vi nådde vårt mål [[Röd]] stannade Anders till vid den lanthandel som då låg där. En lanthandel, som så många andra, är borta sedan många år. När Anders kom tillbaka till oss i väghyveln hade han handen full med ettöres kola. I en tid då det inte förekom ”lördagsgodis” eller godis speciellt ofta överhuvudtaget var detta stunder som etsat sig kvar i minnet. Det vaxade omslagspapperet och kolasmaken.

Det hände också att vi fick styra väghyveln. I Anders knä med båda händerna på den väldiga ratten ”körde” vi väghyveln. Det var spännande och ännu 65 år senare minns man dessa stunder.

Mina egna barn och i ännu högre grad mina barnbarn har kanske svårt att förstå hur flera timmar i hytten på en väghyvel kunde upplevas som ett stort äventyr. Eller de gånger man fick åka med någon av lastbilarna till något grustag där sand med hjälp av ett Pater Nosterverk fyllde flaken för vidare transport till Vägverkets sandsilo vid ”Sannhåla”.

Vägverkets lokaler och ”Sannhåla” är sedan länge borta. ”Sannhålan” är mer eller mindre uppfylld och där Vägverkets fordon, maskiner och redskap startade och avslutade sina arbetsdagar ligger idag en modern villa.

Men minnena från en barndom där en tur med ”Anders i gropa” och hans vägskrapa och ettöreskola hos handlarn på Röd lever kvar.

Ett stort tack till Berit Benjaminsson för hjälp med foton och innehåll.

Bengt-Olof Foss

Text till bilder.

Flygbild.

I bildens övre vänstra del syns gropen där Vägverket under flera år hade sandupplag och garage för div vägarbetsfordon. Bilden är tagen 1952. Sandsilon har tydligen tillkommit efter att bilden togs.
Bilden har hämtats från Bohusläns Museum bildarkiv.

Fotograf: AB Flygtrafik, Bengtsfors.

Vy över kyrkogården och ”Sannhåla” tagen från tornet i Foss kyrka. Tidigt 50-tal.

Privat.

Bild med personer.

På bilden syns till höger Anders Petersson el ”Anders i gropa” tillsammans med sin son Lennart ”Snurren” framför sin väghyvel. Lennart ”Snurren” var under många år känd som en hårdtacklande ishockeyspelare i MBK. Till vänster på bilden Anders svägerska Ingrid.

Fotograf: Privat.

Lanthandeln på Röd.

Bilden hämtad ur boken Bohusläns Bygd och folk. Enl uppgift är bilden tagen omkring 1955.

Bild med barn.

Inte bara intresserad av vägarbetsfordon. Undertecknad tillsammans Berit Benjaminsson (född Claesson) och Britt-Mari Ekström (född Kristiansson).

Privat.

[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 21-1]]

Granne med Vägverket 21-1

2022-04-18T13:35:13Z

192.168.1.77:

Granne med Vägverket
Under många år, förmodligen en bit in på 60-talet, hade Vägverket en underhållsstation några hundra meter innan Foss kyrka. I dagligt tal sa vi nog oftast ”Sannhåla” som var vår närmaste granne under många år på andra sidan Fossvägen. I anslutning till Vägverkets lokaler låg också en av kommunens ”soptippar”. Hur samhället då såg på sophanteringen är kanske värt en egen krönika. Jag kommer ihåg att det åtminstone fanns ytterligare en ”soptipp” någonstans utmed vägen mot [https://sv.wikipedia.org/wiki/Hedekas Hedekas]. På den tiden var källsortering och återvinning okända begrepp. Här blandades livsmedel, glas, metall, bekämpningsmedel, oljor ja allt som betraktades sopor hamnade där. Soptippen vid Foss stängdes förmodligen först någon gång på 60-talet.

Vid ”Sannhåla” garagerades och utgick under många år olika fordon och maskiner som svarade för vägunderhållet. Här lagrades också sand för vinterväghållning. Sanden hämtades från olika grustag i bygden och transporterades till en, åtminstone i våra barnaögon, enorm sandsilo vilken i sin nedre del var försedd med ett transportband så lastbilens chaufför själv kunde fylla flaket och bege ut på vinterhala vägar när så var dags.

Jag skulle tro att vår väg, som nu heter [[Fossvägen]], och som ledde förbi Foss kyrka och slutade vid Munkedals hamn, Faleby, Gårvik eller Torreby/Röd inte fick någon beläggning förrän sent 50-tal. Under torra sommardagar dammade och rök det ordentligt när bilarna passerade vårt hem. Men med jämna mellanrum spred Vägverkets bilar från sina tankar på flaken ut lut som hämtats från pappersbruket och fungerade som dammbindare. Vad detta lut innehöll undandrar sig min bedömning men det låter inte speciellt hälsosamt.

Minns att vi vaknade en morgon av att en jättelik tank placerats på andra sidan vägen och nyfikna som vi barn var hade vi snart fått reda på att nu skulle vägen i hela sin längd få en ”oljegrusbeläggning”. En sorts ”lågbudgetasfalt” om jag förstått det rätt. Det dånade från brännare som hettade upp och blandade ingredienserna till det så kallade oljegruset. Det var liv och rörelse med en stark doft av olja under flera veckor. Och jämfört med den gamla grusvägen tyckte vi nog att det nu liknade ett dansgolv. Men vill minnas att hållbarheten var begränsad.

Bland dem som arbetade vid Vägverket fanns bla annat Anders som körde väghyveln. Eller ”vägskrapa” som vi oftast sa. Med sin väghyvel låg han ute hela dagarna och justerade arbetsområdets grusvägar. Vi barn upplevde ”Anders i gropa”, som vi kallade honom, som en väldigt snäll och barnkär farbror. Och det var säkert därför, när jag och min lekkamrat Berit Benjaminsson (f Claesson), frågade om vi fick åka med han lyfte upp oss i hytten och lät oss följa med på ett arbetspass. I sakta mak med Röd som slutmål kom vi att tillbringa timmar i hans hytt. Har bara minne av att det var spännande. Vi satt högt upp och hade fin utsikt. Inte tråkigt en sekund. Kraven på nöjen var inte så höga på den tiden. Och vår erfarenhet av att färdas i något motorfordon var minimal. Inte i min familj eller Berits familj fanns vid den här tiden någon bil.

Strax innan vi nådde vårt mål Röd stannade Anders till vid den lanthandel som då låg där. En lanthandel, som så många andra, är borta sedan många år. När Anders kom tillbaka till oss i väghyveln hade han handen full med ettöres kola. I en tid då det inte förekom ”lördagsgodis” eller godis speciellt ofta överhuvudtaget var detta stunder som etsat sig kvar i minnet. Det vaxade omslagspapperet och kolasmaken.

Det hände också att vi fick styra väghyveln. I Anders knä med båda händerna på den väldiga ratten ”körde” vi väghyveln. Det var spännande och ännu 65 år senare minns man dessa stunder.

Mina egna barn och i ännu högre grad mina barnbarn har kanske svårt att förstå hur flera timmar i hytten på en väghyvel kunde upplevas som ett stort äventyr. Eller de gånger man fick åka med någon av lastbilarna till något grustag där sand med hjälp av ett Pater Nosterverk fyllde flaken för vidare transport till Vägverkets sandsilo vid ”Sannhåla”.

Vägverkets lokaler och ”Sannhåla” är sedan länge borta. ”Sannhålan” är mer eller mindre uppfylld och där Vägverkets fordon, maskiner och redskap startade och avslutade sina arbetsdagar ligger idag en modern villa.

Men minnena från en barndom där en tur med ”Anders i gropa” och hans vägskrapa och ettöreskola hos handlarn på Röd lever kvar.

Ett stort tack till Berit Benjaminsson för hjälp med foton och innehåll.

Bengt-Olof Foss

Text till bilder.

Flygbild.

I bildens övre vänstra del syns gropen där Vägverket under flera år hade sandupplag och garage för div vägarbetsfordon. Bilden är tagen 1952. Sandsilon har tydligen tillkommit efter att bilden togs.
Bilden har hämtats från Bohusläns Museum bildarkiv.

Fotograf: AB Flygtrafik, Bengtsfors.

Vy över kyrkogården och ”Sannhåla” tagen från tornet i Foss kyrka. Tidigt 50-tal.

Privat.

Bild med personer.

På bilden syns till höger Anders Petersson el ”Anders i gropa” tillsammans med sin son Lennart ”Snurren” framför sin väghyvel. Lennart ”Snurren” var under många år känd som en hårdtacklande ishockeyspelare i MBK. Till vänster på bilden Anders svägerska Ingrid.

Fotograf: Privat.

Lanthandeln på Röd.

Bilden hämtad ur boken Bohusläns Bygd och folk. Enl uppgift är bilden tagen omkring 1955.

Bild med barn.

Inte bara intresserad av vägarbetsfordon. Undertecknad tillsammans Berit Benjaminsson (född Claesson) och Britt-Mari Ekström (född Kristiansson).

Privat.

[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 21-1]]